Skurvatten från rengöring av golv kan innehålla kemikalier, metaller och andra ämnen som inte får släppas ut i avloppsnätet eller naturen. Felaktig hantering kan leda till negativa konsekvenser för miljön och orsaka problem i reningsverken. Det är viktigt att hantera skurvatten korrekt beroende på vilken typ av lokal som har rengjorts och vilka tvättkemikalier som använts.

Tre huvudregler för hantering av skurvatten:

1. Aldrig i dagvattenbrunnen.
   Vatten från golvskurmaskiner får aldrig tömmas i en dagvattenbrunn, oavsett vilken typ av lokal som har rengjorts eller vilka kemikalier som använts. Dagvatten leds ofta direkt ut i sjöar och vattendrag utan rening, vilket gör det extra viktigt att följa denna regel.
2. Rena miljöer – avloppet kan användas.
   Om skurvatten kommer från köpcentrum, livsmedelsaffärer, kontor, skolor eller andra "rena miljöer" kan det tömmas i det vanliga avloppet, förutsatt att miljömärkta rengöringsmedel har använts. Detta minskar risken för att skadliga ämnen når reningsverken.
3. Industri och verkstadsgolv – speciell hantering krävs.
   Skurvatten från industri- och verkstadsgolv innehåller ofta höga halter av metaller och andra föroreningar. Detta vatten får inte tömmas i avloppet. Det måste istället hanteras separat och lämnas till en godkänd mottagningsplats för korrekt behandling.
   
   Oljeavskiljare räcker inte
   Eftersom oljeavskiljare endast tar bort vissa oljor och inte metaller eller kemikalier, krävs annan hantering av skurvatten. Att enbart leda det genom en oljeavskiljare är inte tillräckligt.
   
   Rekommenderad torrstädning
   För att minska mängden skurvatten rekommenderas i första hand torrstädning som sopning eller dammsugning
   
   Rätt hantering vid våt rengöring
   Vid behov av våt rengöring bör endast vatten användas som samlas upp för sedimentering i cirka en vecka. Klar vätska kan sedan tömmas i avloppet, medan bottensedimentet hanteras som avfall. Används rengöringsmedel, måste hela volymen behandlas som avfall. Verksamheten ansvarar för att avloppsvatten följer tillståndskrav och regler i ABVA.
   

Genom att följa dessa punkter kan ditt företag bidra till att skydda miljön och säkerställa en hållbar avloppshantering.

En fordonstvätt är en anläggning där den huvudsakliga verksamheten är att tvätta fordon. När det gäller avspolning av fordon på andra platser vid enstaka tillfällen utan användning av kemikalier görs en bedömning av Vatten-Avlopp (VA-huvudmannen) från fall till fall.

Avloppsvatten från fordonstvätt innehåller bland annat olja och tungmetaller som till exempel kadmium, zink, bly och krom, men även kemikalier från tvätt- och avfettningsmedel. Dessa ämnen är giftiga för vattenlevande organismer och kan orsaka skada i både vattendrag och avloppsreningsverkets biologiska process. Tungmetaller har även betydelse för reningsverket eftersom de slutligen hamnar i slammet.

Det är viktigt att det vatten som släpps ut från avloppsreningsverken och det slam som bildas innehåller så låga halter miljöskadliga ämnen som möjligt. For­donstvättar är en källa till utsläpp. Genom att sköta dem på ett kontrollerat sätt och följa de riktlinjer som finns reduceras utsläppen av miljöskadliga ämnen i avloppsvattnet och slammet.

Vid nyetablering eller ombyggnation av fordonstvätt ska du kontakta kommunen. Mejla kommun@lidkoping.se eller ring kommunens kontaktcenter på 0510-77 00 00

Olja klassas som farligt avfall och får inte släppas ut i avloppsvattnet. Verksamheter där det finns risk för att olja eller oljeförorenat vatten kan nå spill-eller dagvattennätet ska ha en oljeavskiljare. Oljeavskiljaren tar upp olja som annars kan nå reningsverket eller sjöar och vattendrag och orsaka skada.

Fastighetsägarens och verksamhetsutövarens ansvar

Det är fastighetsägaren som bär ansvaret för sitt och eventuella hyresgästers utsläpp till ledningsnätet. Det är därför viktigt att fastighetsägaren har känne­dom om den verksamhet som bedrivs i fastigheten och vet vilka krav som ställs. En oljeavskiljare ska installeras om verksamheter i fastigheten hanterar olja på något sätt.

Verksamhetsutövaren ska alltid anmäla om verksam­heten är av sådan karaktär att oljeavskiljare ska finnas. Verksamhetsutövaren ska även meddela om verksamheten ändras så att behov av oljeavskiljare uppstår eller om verksamheten upphör och avskiljaren inte längre används. Informationen lämnas till fastig­hetsägaren och till Lidköping miljö och teknik, enheten Vatten och avlopp, via e-tjänsten för oljeavskiljare Länk till annan webbplats.

Både verksamhetsutövaren och fastighetsägaren har ansvar för att anläggningen fungerar som den ska och att tillsyn och underhåll sköts. Verksamhetsutövaren ska ha en fungerande egenkontroll. Underhåll ska ske minst var sjätte månad, vid behov oftare.

Vilka verksamheter ska ha en oljeavskiljare?

Oljeavskiljare används vid verksamheter där det förekommer olja, bensin och andra så kallade lätta vätskor (vätskor med lägre densitet än vatten). Det gäller både i anslutning till spill- och dagvatten.

Den som driver en verksamhet där olja kan släppas ut är ansvarig enligt miljö­balken. Det innebär att den som orsakar eller riskerar att orsaka ett utsläpp ska bekosta de förebyggande åtgärder eller saneringsåtgärder som behövs.

Verksamhetsutövarens egenkontroll

Verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning med mera för drift och kontroll hålls i gott skick. Det står i förordningen om verksamhetsutövarens egen­kontroll (SFS 1998:901).

Varför behövs fettavskiljare?

Är du fastighetsägare och har en verksamhet som hanterar livsmedel i din fastighet? Då ska du installera en fettavskiljare till avloppet. En fettavskiljare är en vattenbehållare som fångar upp fett innan det når det allmänna avloppet. Slam och tyngre partiklar sjunker till botten medan fettet samlas på vattenytan.

Fett som släpps ut i spillvattnet stelnar när vattentemperaturen sjunker, vilket gör att fettet fastnar i ledningsnät, pumpstationer och reningsverk. Detta kan orsaka stopp, som medför källaröversvämning eller att orenat avloppsvatten bräddar ut från avloppsnätet till kringliggande vattendrag. Utsläppt fett kan också fräta sönder ledningar, ge dålig lukt och locka till sig råttor.

Fastighetsägarens ansvar

Fastighetsägaren har ansvar för sitt och eventuella hyresgästers utsläpp till ledningsnätet. Därför är det viktigt att fastighetsägaren har kännedom om den verksamhet som bedrivs i fastigheten och vet vilka krav som ställs.

Fastighetsägaren ansvarar för att fettavskiljaren kontrolleras, underhålls och töms enligt gällande regler och att kontroll av anläggningens funktion sker minst en gång om året. Information om ändring i fastighetens VA-installation ska lämnas till kommunens bygglovskontor.

Verksamhetsutövarens egenkontroll

Verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att utrustning med mera för drift och kontroll hålls i gott skick. Det står i förordningen om verksamhetsutövarens egen­kontroll (SFS 1998:901).